Dutch Baroque Era Painter, 1632-1675 Johannes (or Jan) Vermeer is now recognized as one of the great Dutch painters, but while he was alive he could barely make ends meet, and his artistic achievement was almost entirely ignored for 200 years after his death. Little is known about his personal life, other than he died poor and young and left behind a wife and eleven children. Vermeer is admired for his realistic style, his subtle use of color and light and his unusual and inventive brush technique, but fewer than forty of his paintings exist. His most famous works include domestic scenes such as Girl With a Peal Earring (1665) and The Music Lesson (1662-65), and tranquil landscapes such as The Little Street (1657-58) and View of Delft (1659-60). Although his actual birth and death dates are unknown, Vermeer was baptized 31 October 1632 and buried 15 December 1675... During his career he used the names Johannes van der Meer, Johannes Vermeer and Jan Vermeer  Related Paintings of Jan Vermeer :. | Diana and her Companions | Misterss and Maid (mk30) | Singing Couple | Woman Holding a Balance | Rotterdam Canal |
Related Artists:
John Evan Hodgson
painted The french naturalist in Algiers 1879
Galeazzo Campi
(1475/1477 - 1536) was an Italian painter of the Renaissance from Cremona. He was a pupil of Boccaccio Boccaccinis . His representation was rather rigid, but careful. His landscapes show influences of Perugino and Giovanni Bellini. Campi was the head of an artist family, existing in the middle and end of 16th Century who lived in Cremona and left numerous works of art. His three sons, Giulio Campi, Antonio Campi and Vincenzo Campi are historically noteworthy.
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.